Dag ett

Mitt tredje första intryck av det stora landet i väst var absolut inte lika revolutionerande som det första eller lika spännande som det andra. I detta sammanhang menar jag verkligen det första, alltså flygplatsen. Första gången jag kom hit tror jag att jag var ganska förbryllad av alla svarta människor som pratade med mig. Andra gången var jag eskorterad runt flygplatsen och väldigt trevligt behandlad av fem sex stycken på gund av att de trodde att jag var son till en kongressledamot, vilket inte alls stämmde.
Den här gången blev inte alls som någon av gångerna innan, alla var vita och jag blev inte alls trevligt bahandlad. Jag är inte riktigt säker på varför men antagligen är det på grund av att jag ser ut som en gangster!
När jag kom till första tullkontrollen gick allt jävligt segt. Mannen som tog mina fingeravtryck och bild på mig var jävligt slö, vilket hans kollega i båset brevid senare kommenterade med något i stil med "Du var mycket effektivare innan du sa upp dig". Denna man frågade mig även alla frågor jag redan svarat på i pappren, han tyckte det var väldigt underligt att jag reste ensam och när jag berättade att jag skulle träffa en klasskamrat var det helt oförståligt att vi inte kom med samma flygplan. Min antågande nervositet gjorde att jag hade lite problem med att förklara varför det var så. När jag sedan kom till andra tullkontrollen blev jag dirigerad att gå till höger vilket jag tyckte var ganska lustigt när alla andra passagerare gick till vänster. Gulp tänkte jag och fortsatte, när jag kom till nästa kontrollant gav jag honom mina papper som jag hade blivit tillsagt att göra, han i sin tur pekade på ett bås som jag gick till. När jag kommer lite närmare det ser jag att det står en man där som precis börjar ta på sig ett par gummihandskar. Jag kan ju säg att om jag tänkte gulp innan tänkte jag antagligen något i stil med HELVETE, DET ÄR INTE SANT den här gången. Som tur är ber han mig inte att sätta händerna mot väggen och sära på benen som min fantasi snabbt hade antagit utan bad om att få se min väska. Han börjar gå igenom mina saker och ställer precis samma frågor som jag redan svarat på i mina papper samt till den första kontrollanten. Nu kommer dock mer frågor så som. -Vad jobbar du med? -Jaha, du studerar, vad studerar du? -Vad ska du göra när du pluggat färdigt? -Har du haft praktik någon gång? osv osv. Även här komemr frågan om varför jag inte reser tillsammans med Kattis denna gång lyckas jag dock förklara det. När han gått igenom min keps, väska och ryggsäck fick jag dock passera vilket var lite utav en lättnad. Jag hade nämnligen börjat tänkte på orangea overaller och saker i den stilen redan.
När detta inferno var över tog jag bussen från Newark till Grand Central Station. Väl där bestämmde jag mig för att gå till mitt hostel som råkade ligga 55 gator därifrån. Det gick bra, vädret var varmt och fint samt mycket kul att titta på.
Lite senare på kvällen började jag undra varför det tog sån tid för Kattis, jag var nämnligen inte säker på när hon skulle komma. Jag gick ner i receptionen och frågade om någon vid hennes namn hade checkat in. Då får jag svaret att det inte ska komma någon Katharina LIndh. Nehepp, det var ju lustigt tänker jag och går och äter. En liten stund efter att jag kommit tillbaka piper min telefon och jag får ett sms från Kattis. Det står att hon är framme och attt vi ska ses vid entren om fem minuter. När jag träffar henne visar det sig att hon bor första natten i ett annat hostel som ligger i samma hus. Hennes rum verkar vara någon katastrofhistoria inget jag sett själv men det finns bildbevis. Jag följer med henne när hon äter och vi köper var sin öl som vi avnjuter på vår innergård. Natten var ganska intressant då det var väldigt kallt i mitt rum, så kallt så jag började vakna av det. Efter ett tag kom jag på att jag kunde använda ett badlakan som extratäcke. Det resulterade i att jag vaknade av att jag var genomsvett i mina nanometertjocka lakan.